En av 60-talets stora händelser i Skillingaryd var Saturnus a go go. Det lilla, men ack så fantastiska nöjestemplet i Saturnuskällaren. Då och då förvandlades restaurangen till ett inneställe för ungdomar i åldern cirka 15–20 år.

Det var några musikintresserade grabbar i ålder 17–18 år som låg bakom denna nöjessatsning. Numera Göteborgsbon Lars-Uno Axelsson berättar lite hur det gick till:
– Det är inte lätt att komma ihåg allt men det var Björn dahlin, Christer Endresén och jag som arrangerade. Min roll var framför allt att boka orkestrarna, berättar Lars-Uno i en telefonintervju den 7 november 2008. De gjorde den här satsningen på helt ideell basis i den då nästan helt nya Saturnuskällaren, vilken drevs av en entusiastiskt Ellen Emanuelsson.

Bokade banden
– Vi hade väldigt kul, säger Lars-Uno om det som utspelade sig för drygt 40 år sedan.
Hans egen uppgift var främst att boka orkestrarna och det sköttes på ett smart sätt.
– Jag brukade ta reda på var lite mer kända orkestrar spelade och var det i närområdet så kontaktade jag dem för en andraspelning på kvällen. Då kostade det inte så mycket. De fick procent på antalet betalande och då vi inte hade så många besökare blev det inga stora utgifter.

200 besökare
Lars-Uno berättar att man kunde ha upp till ett par hundra besökare och ungdomarna hade verkligen kul. Tänk ett sådant här fantastiskt nöjesställe i lilla Skillingaryd! Hit kom orkestrar som Tages och Ola & Janglers, för att ta de allra mest kända. Eller varför inte Bertil Bertilsson, denne så kände konferencier som senare grundade Rockfolket. Undrar om några av artisterna kommer ihåg det kanske allra minsta stället de spelat på, som nog var just Saturnus a go go.

Skifs och Ramel
Även artister som Björn Skifs och Mikael Ramel gästade Saturnuskällaren.
Det här namnet kanske i dag låter lite töntigt men då var det inte så; Saturnus a go go var kortlivat men helt fantastiskt.

Kring 66–67
– Jag minns faktiskt inte hur länge vi höll på, om det var bara en säsong eller mer, säger Lars-Uno Axelsson .
Själv hade han då många järn i elden; han spelade i Beach Walkers, de var studier och så lumpen. Allt det här kom slag i slag för de här grabbarna som var födda i slutet av 40-talet och det gick inte att hålla liv i det lilla

Störde grannarna
Direkt när man kom in i lokalen fanns det en miniscen till vänster där orkestern fick ta plats med sina instrument och sig själva. Sedan spelade man och bostadshuset närmast fylldes av musik. Högre upp i huset bodde det då liksom nu bland annat pensionärer. Många klagade på att det var oljud från ungdomarna. Då som nu var den äldre generationen inte särskilt förstående mot vad det uppväxande släktet sysslade med.

Hörle Pump
Lars-Uno Axelsson, vars far var kyrkogårdsvaktmästare i Skillingaryd, var mycket musikintresserad och han har många minnen av det lokala musiklivet. Givetvis har kompisarna i Beach Walkers och alla spelningar satt sina spår.
– Men det var mycket annat också som Hörle Pump, där vi hade riktigt kul.
I lilla Hörle svängde det ordentligt. Ölen flödade och musiken pulserade så det gav eko långväga omkring.
Sedan minns han gärna stället strax utanför Vaggeryd med skolkompisar och andra, bland annat medlemmar i Vaggerydsbandet Pool Winners. Där var det musik i överflöd. Vad det hette har han dock glömt

I Runstens
Studierna fortsatte och så småningom blev det andra bostadsorter Ett tag spelade han med ett band i Mjölby och efter flytten till Göteborg blev det ett band som hette Runstens.
– Men det var svårt att förena det med mitt jobb som försäljare och jag höll nog bara på i denna grupp i ett par månader, säger Lars-Uno.

Spelning 2000
Musikintresset finns ändå kvar och då och då har han spelat i olika sammanhang.
– År 2000 var det något helt fantastiskt då hela bandet i Beach Walkers återförenades.
Skillingaryds IS frågade John Larsen om gamla Beach Walkers 30 år efter gruppens upphörande kunde göra comeback för en kväll i Skillingaryd. Tanken var att gruppen skulle vara förband vid en konsert med Robert Wells.

Vilken show
Alla sa ja och man sammanstrålade hösten detta år för att repa och sedan gjorde man en otrolig föreställning före det att Robert Wells tog scenen i besittning. Det finns de som tycker att Beach Walkers var den stora behållningen denna kväll...
– Det var en helt fantastisk grej. En sådan sak man bara gör en gång i livet, säger den i dag 61-årige musikern.

Sveriges första stereo
Minnena är många och en av dem är skivinspelningen i Köpenhamn. Det var för övrigt första gången som en svensk grupp spelade in en skiva i stereo, så visst har Beach Walkers en plats i den svenska musikhistorien.

Nära genombrottet
Beach Walkers slog igenom lokalt och närapå även på riksplanet men det var lite som fattades. Killarna med Lars-Uno i spetsen var i alla fall smarta. De spelade en musik som gick att spela på dansställen. De fick många engagemang i Folkets Hus och parker runt om i framför allt Småland. Det blev därmed en hyfsad förtjänst.
– Det var lite av vår nisch att hitta spelningar inför publik och därmed kunna få in lite slantar, säger Lars-Uno

I många städer
Man spelade i städer som Halmstad, Borås, Varberg och Växjö. Lars-Uno kunde boka många spelningar, men så småningom blev det svårt att samla hela gruppen. Studier, militärtjänst och jobb gjorde att gruppen till slut splittrades. Några gick till andra grupper medan andra slutade.
Kvar finns ändå alla minen från den musikepok som kanske är den viktigaste någonsin: 1960-talet.

Per Bunnstad